2012 blev inget bloggår för mig. Vet inte om 2013 blir det heller... samtidigt är jag inte beredd att lägga ner. Bloggen är ju som en dagbok, otroligt dyrbar när man blickar tillbaka! Ni vet vad jag menar, alla ni som bloggar.
Men å andra sidan: jag vet verkligen inte om jag lyckas ta mig över trösklarna:
För det första detta med bildhantering, bloggverktyg och allt annat tekniskt... Jag har fortfarande inte lyckats lära mig det. Byt bloggverktyg säger ni då. Tja, jag vet inte. Har provat både wordpress och blogg. se, men blir bara mer förvirrad. Det är en sådan enorm ansträngning varje gång jag ska ha ut nåt. Nu när jag inte bloggat på ett tag har jag ingen aning om hur man gör igen... Därav den fula bloggdesignen.
Jag ska avslöja omfattningen av mitt handikapp: för ett tag sedan lanserades en fantastisk sajt där jag har möjlighet att berätta om mitt liv som egen företagare med det varumärke jag representerar: ilovemymk.se
Min fantastiska kollega Tua har berättat sin story på den finska sajten, dock på svenska eftersom hon är finlandssvensk, och jag är så stolt över henne!
Jag har fått frågor om när jag ska lägga upp mitt bidrag, men sanningen är att jag inte ens har börjat... Och ändå är allt förberett. Så då förstår du att bloggandet är en historia för sig.
För det andra: hur offentlig vill jag vara? Hur tänker andra om den biten? Vissa verkar fundera väldigt lite på det, eller så har de en så genomtänkt strategi att det inte märks alls. Andra, som jag funderar mer på de här sakerna, och i vissa fall leder det ju till att de slutar blogga över huvudtaget.
Ja, så går tankarna i mitt huvud idag. Få se var jag landar, om jag landar :-).
Jag förstår precis. Tycker själv att det är svårt med en offentlighetsstrategi då man ändrar inställning titt som tätt. Hoppas ändå att du återkommer någon dag. För en fantastisk dagbok är det ju.
SvaraRadera