Roligt kalas idag!

Vi har varit på tvåårskalas idag. Kameran glömde jag hemma, men du hittar fina bilder här. Den finfina och jättegoda tårtan har vår vän Anna gjort

Tacksamhetsövning

I går kväll när vi hade vänner på besök, pratade vi om hur lyckligt lottade vi är här i Norden. Visst har vi våra ups and downs, och självklart är det så att vi även här kan råka ut för sjukdom, olyckor och elände...
Men ändå: att vara född i den här delen av världen är ju rena himmelriket. Tänk om jag vore fyrabarnsmamma i Damaskus? Eller hos Badifolket i Nepal... Eller... you get the picture, right?

Att vara tacksam är en vana som jag ibland kan behöva träna på. Ibland är det ju lätt, när allt går som en dans, och ibland är det inte lika lätt. Hur som helst är det säkerligen hälsosamt att uttrycka tacksamhet i alla omständigheter.

Tack för att jag är frisk och stark
Tack för att jag har fyra vackra, friska, smarta barn
Tack för att jag bor i mina drömmars hur och får se det växa fram bit för bit
Tack för alla mina kollegor och mitt jobb
Tack för pelargonerna i mitt fönster
Tack för att snön smälter ute på gården
Tack för att maken har påsklov -och för att han finns i mitt liv! <3
Tack för mina fårskinnstofflor
Tack för familj och vänner i Finland -jag saknar er...
Tack för att jag har människor att sakna
Tack för äggen till frukost idag
Tack för det rosa ljuset jag köpte igår

Ja det ser fånigt ut i text, men tack i alla fall :-)!

Bild

Testar appen, ska kolla hur det funkar...

Nu är jag här igen

För mitt eget höga nöjes skull och av ingen annan anledning... Surfade runt ikväll och såg att Engla som jag följt i flera år fått en massa (konstruktiv, och inte så konstruktiv) kritik när hon bett om tips från sin läsare. Då kände jag att, oj vad skönt att man inte är en stor bloggare, utan en okänd amatör som bloggar när och om man själv vill, och inte för någon annans skull. Jag blev lite inspirerad, av någon konstig anledning, för det var faktiskt Engla (och några till) som fick mig att vilja ha en egen blogg för flera år sedan. Så, okej, jag ger det en chans nu igen. Har supermycket jag vill göra i år, så jag lovar inget om hur ofta och mycket jag bloggar, men har nu i alla fall bestämt ATT jag bloggar igen.
Trist med blogginlägg utan bild, men jag har inte listat ut hur jag får det att funka i iPaden. Återkommer.

Att blogga eller inte blogga...

2012 blev inget bloggår för mig. Vet inte om 2013 blir det heller... samtidigt är jag inte beredd att lägga ner. Bloggen är ju som en dagbok, otroligt dyrbar när man blickar tillbaka! Ni vet vad jag menar, alla ni som bloggar.
Men å andra sidan: jag vet verkligen inte om jag lyckas ta mig över trösklarna:

För det första detta med bildhantering, bloggverktyg och allt annat tekniskt... Jag har fortfarande inte lyckats lära mig det. Byt bloggverktyg säger ni då. Tja, jag vet inte. Har provat både wordpress och blogg. se, men blir bara mer förvirrad. Det är en sådan enorm ansträngning varje gång jag ska ha ut nåt. Nu när jag inte bloggat på ett tag har jag ingen aning om hur man gör igen... Därav den fula bloggdesignen.
Jag ska avslöja omfattningen av mitt handikapp: för ett tag sedan lanserades en fantastisk sajt där jag har möjlighet att berätta om mitt liv som egen företagare med det varumärke jag representerar: ilovemymk.se
Min fantastiska kollega Tua har berättat sin story på den finska sajten, dock på svenska eftersom hon är finlandssvensk, och jag är så stolt över henne!
Jag har fått frågor om när jag ska lägga upp mitt bidrag, men sanningen är att jag inte ens har börjat... Och ändå är allt förberett. Så då förstår du att bloggandet är en historia för sig.

För det andra: hur offentlig vill jag vara? Hur tänker andra om den biten? Vissa verkar fundera väldigt lite på det, eller så har de en så genomtänkt strategi att det inte märks alls. Andra, som jag funderar mer på de här sakerna, och i vissa fall leder det ju till att de slutar blogga över huvudtaget.

Ja, så går tankarna i mitt huvud idag. Få se var jag landar, om jag landar :-).

En konferensvecka senare...

Dagarna går så otroligt snabbt, speciellt när man har roligt! Vi hade en fantastisk konferens i vår församling i förra veckan, och eftersom maken är väldigt engagerad i konferensen via sitt jobb, och vi andra gillar att hänga där hur som helst, så kretsade allt kring det. Huset såg ut som ett slagfält när veckan var slut, för vi hade mest varit hemma och bytt kläder och ätit mellan varven: att ingen hunnit städa, bädda diska eller tvätta  är en världslig sak, eller... :-).
Roligt hade vi i alla fall. Nu tre dygn senare, är vi fortfarande inte riktigt ikapp. Idag börjar det nya seminarieåret i mitt jobb, och det är en milstolpe, ungefär som nyår mitt i sommaren! jag har försökt jobba lite inför min resa till Finland i helgen samt förbereda för en riktigt stor dag i morgon: Vår underbare store kille fyller 18 år i morgon! Wow, jag är så stolt över honom, och jag kan absolut inte fatta att det gått 18 år sedan han föddes på Centralsjukhuset i Karleby... Det känns både underbart och vemodigt att han nu är"vuxen". I morgon ska vi i alla fall ha kalas här hemma för alla kompisar, och det ska blir roligt!! På bilden är vår hjälte bara 15, men jag gillar det här fotot, det är från när han slutade nian.

Dags för förändring och förnyelse!

När jag började blogga för tre år sedan kändes Viviannes Värld helt rätt! Sedan dess har mycket förändrats, förstås. Konstigt vore det annars.
En sak jag inte varit helt bekväm med det senaste året, är att allt flera bloggnamn nu innehåller bloggarens namn +Värld. Bland dessa bloggar finns det åtminstone en som är rätt stor, och fastän jag själv vet att jag hann före vissa andra med mitt bloggnamn, så har jag länge nu känt mig som en liten copycat...

Så, nu startar jag mariavivianne i stället. Det känns bra! Jag tar det långsamt, och när jag är redo kommer jag att länka över från den gamla bloggen. Men det är ingen brådska :-).

Just nu är den nya bloggen min lilla hemlis!