Lycka är...

att få en egen glass på IKEA!

Mitt "bibliotek"

Intill köket, och öppet mot vårt vardagsrum, ligger biblioteket. Här myser jag, läser inspirerande böcker och umgås med familjen. Möbleringen är inte klar än, vi saknar matta och ett litet klaffbord eller liknande vid det ena fönstret. Gardinerna är från Himla, soffan och bokhyllorna från IKEA och bordet från loppis.

Min utsikt just nu

Ligger i sängen och mobilbloggar denna lata morgon... Kvällen blev sen igår, men vi hade en härlig dag och kväll igår så det var det värt!
Vi bor alldeles i närheten av en återvinningsstation och igår hade jag bestämt mig för att bli av med en massa skräp och bråte utifrån gården (vi har mycket av den varan, när snön smälte fick vi gott om medlidsamma blickar och kommentarer från förbipasserande grannar;-)...).
Det blev sammanlagt tio rundor med skottkärran under förmiddagen, härligt!
Efter lunch fortsatte trädgårdsarbetet för min del med att jag försökte rensa och plantera om en gigantisk klematis som fått sprida sig fritt i gräset och gruset invid uthuset det senaste decenniet. Få se vad den tyckte om mitt rivande och slitande, men jag hoppas den tar sig igen...
På kvällen var vi bjudna till goda vänner för att grilla och titta på ESC. Det blev alldeles för mycket god mat, så jag får nog kompensera med smalmat idag...
Barnen var helt vilda och galna när vi tittade på ESC, synd att jag glömde kameran hemma. Till och med vår lilla prinsessa var vaken till slutet , men hon hade i och för sig laddat med en extra lång eftermiddagslur igår.
Min utsikt då? Jo, vi har världens härligaste OCH fulaste sovrum. För tillfället skulle vi glatt platsa i Sveriges fulaste hem ifall de endast såg denna del av huset. Tack och lov är det övergående ;-). Längst bort i bild ligger prinsessans rum, där hon just nu ger order till en av sina snälla bröder som leker allt hon vill. Det halvfärdiga rummet i mitten är mitt blivande dressing room (makens påhitt!!!). Vårt sovrum väntar på takmålning och tapetsering, tapetrullarna är redan inhandlade. Det står lite still medan försäkringsbolaget grunnar på om de ska bjuda på arbetet eller om vi får ta tag i det själva. Jag röstar självklart på försäkringsbolaget, eftersom det fortfarande finns en lätt men omisskännlig lukt av rök i vårt sovrum. Få se hur det blir, men tapeterna är snygga i alla fall, blommigt romantiska men i en färgskala som känns modern. Ska visa sen. Även tapeterna är makens val, han är full av överraskningar den mannen!

Att bli väckt

innan man sovit färdigt...

Men ingen spätta, väl?

Nu ska jag passa på och späda på mina finlandssvenska vänners uppfattning att man inte kan stava i det västra grannlandet... Det är kanske delvis en fördom, men ändå... Jag måste medge att vi alltsom oftast förvånas/förfasas över underlig stavning både i butiker och reklamutskick, och i värsta fall, även grammatiska fel i brev från barnens lärare (dock inte deras klassföreståndare, märk väl! Så inte fel personer tar åt sig :-) ).
Vi får helt enkelt konstatera att en minoritet vaktar och värnar om sitt språk på ett helt annat sätt än en majoritet gör. Jag tycker ju att det är katastrofalt att språket misshandlas på detta vis, men har snabbt insett att man här tycker att det faktiskt inte är så noga. Så olika kan det vara.

Lite glamour, tack!

Vi njuter av livet denna påsklovsvecka med strålande solsken!
Vår trädgård är ju i stort behov av både städning och upprustning så vi jobbar hårt hela dagarna. Nya grannar går förbi längs vägen titt som tätt och kommer med uppmuntrande kommentarer, och det är ju trevligt.
Kan inte hjälpa att jag undrar vad de ska tänka om mig, dock... De flesta av dem vet att jag har ett jobb där man förväntas se någorlunda hyfsad ut, och här går jag omkring dag efter dag med håret på ända, smutsränder på både ansikte och kläder, och inget smink att tala om... Tja, sanningen är väl den att de inte bryr sig det minsta, det är ju bara jag som tänker på det, förstås.
Kände i alla fall ett visst behov av att påminna mig om glamouren i mitt liv idag, så nu bjuder jag på en bild av mig och min mest glamourösa väninna Åsa när vi var på väg till en middag i Sun City, Sydafrika i januari i år. Det är min käre hubby som står bakom kameran. Han är faktiskt den ende jag känner som lyckas ta hyfsade bilder av undertecknad. Puss på honom för det!

LCHF

Syster yster skrev om detta för några dagar sedan, men jag hann aldrig kommentera då, så det får bli ett eget blogginlägg här i stället.
Ytterligheter är väl sällan bra, vad de än handlar om, och just när det gäller LCHF så verkar det finnas en närmast religiös övertygelse på sina håll... Märkligt att vi har ett sådant behov av att övertyga varandra om vår egen "sanning" :-).
Om någon har lyckats missa vad det handlar om så är det alltså kolhydratfattig kost det gäller. Knappast något som passar alla, men i viss mån är jag ju frestad att hålla med de nyligen väckta:
-det är uppenbart att något är fel när vi bara tycks bli fetare och fetare i vår del av världen
-det finns en logik i att äta sådant som är naturligt, vare sig det då är socker, fett eller något annat
-att äta "i enlighet med vår art" verkar inte så dumt det heller. Att sedan en stor del av jordens befolkning i praktiken är vegetarianer av antingen religiösa, ekonomiska eller filosofiska skäl är en annan sak.

Själv har jag i många år trott på den s.k GI-metoden, eller om man så vill, dieten. Det är inte en bantningsmetod, utan ett sätt att äta som ursprungligen var tänkt för diabetiker. Det fina med det hela är alltså att man strävar efter att hålla blodsockret på en så jämn nivå som möjligt (och poängen med det är i sin tur att insulinutsöndringen hålls i balans. insulinet är det mest fettlagrande hormonet i vår kropp om jag fattat rätt). Det gör man genom att begränsa intaget av kolhydrater och främst äta långsamma sådana. En som gjort GI känt för den svenska allmänheten är Fredrik Paulún, vars böcker finns även i min bokhylla. Numera har han ju eget bröd, egen muesli och mycket annat, så man kan lugnt säga att han gjort GI till sitt levebröd (!).
Då det på typiskt finländskt vis finns ett flertal diabetiker i min släkt har jag haft anledning att fundera på dessa saker och eftersom jag lätt förvandlas till en hämningslös sockerknarkare blir det ännu mera aktuellt. Jag gillar GI, och det är inte särskilt komplicerat. Mest sunt förnuft: skala bort det synliga sockret, det vita mjölet osv, och ät nyttigt.
Men, men... det som är lätt i teorin är ju inte alltid så lätt i praktiken.

Så för några år sedan i samband med en sportlovsresa lade jag märke till att en bekant åt de märkligaste frukostar innan vi gav oss ut i backarna: han knäckte ägg i en kaffekopp och blandade med grädde och slängde in koppen i mikron om vi hade bråttom på morgonen. Annars var det väldigt mycket bacon, kött och fet mat över huvud taget. Det intressanta var att jag i samma veva lade märke till hur smal han hade blivit: han måste ha tappat mist 15 kilo, och när jag frågade upp det berättade han att han övergått till s.k. stenålderskost och att han fått lindring för sin migrän och tappat i vikt på köpet. Jag var nyfiken och frågade en hel del. Förstod att kosten alltså utgick från att vi en gång i tider varit jägare och samlare och att våra kroppar är designade att äta i enlighet med det. En av dem som forskat mest kring detta är Staffan Lindeberg. Jag blev av min bekant rekommenderad en bok av honom, som jag dock aldrig läste.

Ganska snart efter denna sportlovsresa dök så LCHF (Low Carb High Fat) upp på allvar i svenska media, och då förstod jag ju att det är något som ligger rätt nära stenåldersdieten. Den hade jag ju sett ett livs levande framgångsexempel på (han är för övrigt fortfarande lika smärt, min bekant, så det var ingen jojobantning), så jag kunde inte riktigt avfärda det, även om det verkade weird med en del av de mest extrema uttalandena, som att man inte får svininfluensa eller cancer om man äter enligt LCHF...

Katrin Zytomierska, en cool tjej som folk älskar att hata, gick ner 23 kg på rekordkort tid efter sin graviditet, tack vare LCHF, och hon verkar ha fortsatt med den kosthållningen. Läste nyss på hennes blogg att hon närmar sig size zero (nu är hon ju en pytteliten människa av naturen), och det är ju intressant att man håller sig så smal när man inte väger maten, räknar kalorier eller toktränar...

Jag själv då? Jaa, vad ska jag säga. Jag vet nog mer om kost och hälsa än de flesta av mina kompisar tror jag, men att omsätta det i praktiken har inte funkat så bra alla gånger. Tycker jag har följt med debatten så länge nu att jag kanske borde göra ett allvarligt försök själv för att se hur det funkar för mig? Återkommer i så fall till det. Ett är ju säkert, påskgodiset får jag svårt att låta bli i vilket fall som helst.

Ifall du vill ha mera inspiration i ämnet så besök gärna Anna J.D Jacobssons blogg. Kan inte hjälpa att jag tycker det är tokroligt med en sockerbagare som vägrar smaka sina egna alster. Ännu en som rasat i vikt med en kombination av LCHF och GI är författarinnan Camilla Läckberg. Hon berättar om det i ett i övrigt inte så seriöst reportage i senaste Amelia :-).