Fattigdomen i Sverige

uppmärksammas mycket i t ex Aftonbladet nu. Det är väl bra... Speciellt viktigt är det förstås att uppmärksamma utsatta barns situation, och ännu bättre är det att föreslå konkreta lösningar.
Men på något sätt väcker Barnfattigbloggen med mera bara frustration och ilska hos mig. Inte främst över de utsatta barnens situation, tyvärr... Utan över att vi i detta rika land har ett sådant perspektiv att vi tycks definiera fattigdom utifrån att man inte har allt som klasskompisarna har och inte kan göra allt som klasskamraterna gör på sommarlovet... Och vilka tankar väcker det hos dessa barn när reportrarna och andra vuxna späder på med hur förfärligt det är att inte ha råd att gå på Gröna Lund.
Jag vill på inget sätt förringa barnens svåra situation, men för allt i världen: barn svälter ihjäl, eller dör av mässling, aids, kolera och allt möjligt annat elände i resten av världen. Eller så blir de offer för naturkatastrofer, trafficking eller krig (och ibland allt på en gång) och vi har mage att tjata om fattigdomen här...
Jaa, det var ett litet Grrr! från mig såhär på kvällskvisten. Kram alla fina vänner!